Äntligen

 
Vår lilla nattpigga kille har precis somnat om och här sitter jag i morgonrocken och ska strax gå i säng. Imorgon är en dag som jag sett fram emot så länge. I flera år! Dagen då jag och Andreas får nycklarna till vårt alldeles egna hus, vår egna gård! Äntligen ett ställe där vi kan lägga tid och pengar, göra som vi vill, drömma, dona.. Ett ställe där barnen kan växa upp och leka, skapa minnen och nya traditioner. Imorgon börjar det!
 
Idag har det äntligen varit en rätt så lugn dag. Edvin har varit lugnare, sovit bättre, inte varit lika ledsen, inte haft lika mycket ont i magen. Den där satans magen som jämt ställer till det! Jag hoppas att den här dåliga perioden beror på något som kommer gå över. Något som till exempel en fas, tänderna som spökar eller att magen fortfarande är lite omogen och snart kommer bli bättre av sig själv. Igår somnade han i min famn klockan 3 på natten, utmattad efter att ha gråtit hysteriskt. Det lät som att det var flerstämmigt. Onaturliga, hjärtskärande skrik som kramar om ens hjärta till en liten skrynklig boll som studsar runt i kroppen när man vaggar, vaggar, vaggar liten ledsen kille.. När inget man gör får det att försvinna, det är den hemskaste känslan. Därför kändes det lite hoppfyllt när han faktiskt sov två långa tupplurar idag. En på eftermiddagen och en på kvällen. Sedan blev han vaken länge igen, men han gillar natten vår lilla nattuggla. Han får vara vaken dygnet runt om han vill, bara han får må bra och slipper ha ont.  ♥

Kommentera här: