Fröken paranoid i farten igen?

Idag då jag flängde omkring med dammtrasan i högsta hugg, medan Ines satt och kikade på, ringde det på dörren. Tänkte att det kanske var grannen, men det var det inte. Där stod en främmande man i 30-årsåldern och tittade på mig. Han tog handen till väskan och plockade upp en papper där det stod typ. "Jag är döv och kan därför inte höra vad du säger.. Jag är fattig, men gör träskulpturer som jag säljer.." Jag tittade på honom lite nervöst och hör hur Ines leker på övervåningen. Jag börjar prata och berätta att jag tyvärr inte är intresserad, men han bara kollar på mig och pekar på sina ögon med ett leende. Jag pekar på grannhusen, han nickar och går vidare. Jag låser dörren och pustar ut.. Jag går upp och kikar vad Ines gör, men hon sitter och leker på samma ställe. 
 
Jag kollar ut genom fönstren och försöker lokalisera honom men ser honom ingenstans. Han hade kanske gått vidare till någon granne, men jag har ingen aning. Det finns uthus på gården, där det finns allt möjligt, fordon som är både grannens och våra. Jag skulle inte se han är och kollar sig omkring. Det är sommar och stöldsäsong och mitt mellannamn är fröken paranoid. Vem vet om han verkligen var ensam. Jag tror inte alls att han är döv. Kollar de/han bara läget för att se om det finns något intressant att kanske komma tillbaka till någon dag? Eller kanske nu om natten? Man känner sig ensam och otrygg.
 
Visst, han kanske var döv och fattig, men vad är sannolikheten att alla som kör med den häör grejen, knacka dörr och sälja något, är döv eller på något vis sjuk? Jag hade litat bättre på en person som skulle presenterat sig i dörren, berättat att han är en halvfattig konstnär som brinner för sitt intresse men inte får ihop så mycket pengar och undrar om man är intresserad av att se vad han säljer. Någon som kanske har en facebook-sida, eller annat att visa. Något som gör att han känns mänsklig och vanlig. Det är alltid någon släkting med obotlig sjukdom eller annat helt osannolikt som ska målas upp innan man får se vad de har.
 
Nu känns det lite obehagligt när jag tänker så här. Tänk om de kommer tillbaka nu under natten och ska plocka på sig det som de hittade av värde. Eller om de kommer imorgon då jag är själv igen. Det finns en anledning till varför jag alltid låser dörren. Är man döv, brukar man kunna läsa på läppar ganska bra, men inte han. Han pekar på örat och flinar. Kalla mig fördomsfull, men jag har världens värdefullaste tjej här inne och då riskerar jag inget. Önskar man kunde ha en klisterlapp som fungerar på samma sätt som "Ingen reklam tack" gör. Ingen dörrförsäljning här tack..
 
 

Händelserika men lyckliga dagar

 
 
 
Nu har det gått någon kväll sedan jag skrev något här igen och det är inte ett medvetet val,  det är inget jag valt själv. Det är vår lilla älskling som gjort det, hon vill inte att jag ska skriva här. Hon har som ett sjätte sinne! Jag kan sitta vid datorn och slökolla i tio minuter, innan jag skriver blogg.se och loggar in. Jag börjar skriva ett inlägg och hinner skriva några rader, innan jag hör hur hon vaknar i babyvakten. Det slår aldrig fel! Det har blivit så flera kvällar på raden nu och jag kommer precis ifrån sovrummet, där jag nattat om Ines som ännu en gång vaknade då jag gick in på bloggen.

Det har varit några händelserika och härliga sommardagar, med mängder av regn och en massa familj. I måndags var vi ju som jag skrev tidigare, hos min farmor och hälsade på. Igår kom min syster och vi tog med oss Ines till Ilsbo för att hälsa på våran mormor och morfar. Var mysigt att sitta och fika någon timme, dricka kaffe och äta jordgubbar med glass. Ines åt lite middag som vi hade med. Vi hade med en massa leksaker också, men som vanligt så är det allt annat som är intressant. Andras smycken, klockor, glasögon mm. Hon gillar verkligen bling-bling! Hon tycker även om sådant som hör hemma i köket, som plåtburkar med lock, sådant som är gjort i silikon, som isformar, grytvantar eller bakformar.. Hon somnade i bilen på vägen hem och det var nog tur, för då vi kom hem väntade det mer främmande. Då var det Ines farmor och faster som plingade på! Ines var lite småtrött från början, men sedan blev hon bara glad och busig. Ines farmor hade med en underbar klänning som hon sytt och en solhatt, som jag visar vid ett annat tillfälle. Är så härligt att se hur vår tjej skiner upp då hon träffar familjen och känner sig så avslappnad med dem. Betyder så ofantligt mycket att vi har en sådan stor familj runt henne. ♥

Idag tog jag med mig mamma till BVC, eftersom Andreas jobbade. Var roligt att ha henne med, så hon fick se hur det ser ut på familjecentralen och se hur det går till då de väger och mäter Ines där. Var 8-månaders koll också, men allt såg bra ut. Vårt stora hjärta väger nu hela 10,1 kg! Inte konstigt att hon är tung att bära på! Hon  är påväg mot högsta viktkurvan igen, där hon låg stadigt innan hon lärde sig rulla. Nu är det krypning hon tränar för fullt. Önskar att det vore dagtid hon tränade på det, men det är före läggdags i sängen. Hon hoppar omkring, slänger in knäna under kroppen och antingen vaggar fram och tillbaka, backar i sängen eller hoppar framåt som en liten känguru! Och som vanligt så ska det gå så fort, hon gör ju aldrig något lugnt och stilla.. Börjar kännas otryggt att ha henne med oss i sängen, så brukar försöka hålla mig vaken tills hon somnat och lyfta tillbaka henne då hon vaknar på natten. Efter vi varit på BVC, var vi i gränsfors någon timme så Ines kunde sova och äta. Sedan blev det ett besök till biblioteket för att hämta en bok som Ines fick därifrån och kolla på en konstutställning som pågår där just nu.

Nu ikväll hade vi främmande igen. Då vi kom hem från biblioteket, skyndade jag mig att städa av, tvätta lite och baka chokladkolasnittar. Klockan 6 kom Fredrik och Jessika på besök. Hade inte träffat dem sedan Ines dop och de hade med sig en liten present till Ines som de köpt i Grekland. Vi fikade, pratade om allt möjligt och lekte med en busig Ines som ännu en gång blev vaken ovanligt länge! Var en supertrevlig kväll. Så än så länge den här veckan, har vi träffat en massa familj och vänner och fikat, fikat, fikat. ♥

Ines med min faster och kusin

 
 
 
 
Det är så kul att se dem tillsammans, Ines och min kusin. Min lilla kusin blev 1 år i februari, så de är födda samma år. Hon kan ju gå och prata litegrann, hon är ju en "stor-tjej" jämfört med Ines på det viset. Annars är de lika stora storleksmässigt. De har börjat bli nyfikna på varann, hon lånar ut sina leksaker till Ines och visar henne hur hon ska använda dem. Ines vill gärna röra vid henne, känna på hennes kläder eller ta på hennes ansikte. Det kommer bli så kul att se dem växa upp tillsammans, leka på julafton, springa omkring och härja eller sitta i något hörn och viska om något. Just nu bor de i Sollefteå, men vet inte hur de tänkt i framtiden, om de kommer flytta närmare. Vi ses rätt så ofta i alla fall. ♥