Så har man börjat räkna ned igen..

Ungefär 4 timmar till det nya året börjar. Det känns spännande med ett nytt år, för man har egentligen ingen aning vad det nya året har för spännande överraskningar som väntar. Jag hoppas på många skratt, roliga händelser och träffar med vänner. Jag hoppas att jag kommer göra tid för mig själv, träffa familjen ofta och komma ihåg att berätta för alla som jag uppskattar, att jag gör det och hur mycket det betyder. Jag hoppas på ett jobb eller att jag kan få komma på vad jag borde utbilda mig till. Jag vill också komma framåt och veta, som så många andra gör. Vissa börjar till och med bli färdiga med sina utbildningar och ska nu kastas in i arbetsmarknaden på riktigt. Själv står man fortfarande och stampar, spanar ut över den tomma, kluriga arbetsmarknaden. Samtidigt så står man redo som på ett sprinterlopp och väntar på signalen, man vill inte missa de chanser som kommer.

Jag försöker passa mig för nyårslöften, utan sätter mål istället. Mål att försöka uppnå, saker att tänka lite extra på. Förra året sjöng Fredrik, Emilia, Andreas och Jimmy Singstar. Jag hade aldrig gjort det och skulle sjunga med Emilia. Jag tänkte att det nog skulle gå okej, eftersom alla hade druckit och det var så få där. Det slutade med att jag stod där på darriga ben och inte vågade göra ett ljud ifrån mig. Jag vågade inte, som vanligt! Besviken på mig själv, gick jag på toaletten och beslutade mig för att jag måste sluta vara så otroligt feg och rädd. Man måste våga ibland. Så jag gick ut och gjorde ett andra försök och det var ju riktigt kul! Jag är inte särskilt bra på att sjunga, men det måste man inte vara.. Huvudsaken är att man har roligt! I år har jag alltså försökt att inte vara så himla blyg och rädd, oftast har det gått bra, men bron byggdes inte på en dag. Ibland blir man som man alltid varit och följer gamla mönster.

Iår är det dags för nya mål. Vi har inte riktigt skrivit ned dem än, men det störta målet för min och Andreas del är kost och hälsa. Vi ska försöka komma ut på promenader, äta bättre måltider, begränsa sötsaker till särskilda tillfällen och göra det vi kan för att må bättre.

Ett annat mål som jag och mina tjejkompisar kom överens om är att vi ska bli bättre på att hålla kontakten med varann. För någon vecka sedan startade vi en egen facebook-grupp, där vi skriver med varann och laddar upp bilder. En sådan rolig idé! Där kan vi prata ostört, utan att någon annan kan läsa. Vi ska alltså försöka ringa oftare, skriva med varann där och ses när vi får chansen. Kanske hälsa på varann någon gång, även fast vi bor så utspritt över landet.

Jag ska försöka lära mig laga mat bättre. Lära mig göra fler rätter, lära mig laga riktig mat. Falafel, kebab, köttbullar och potatismos, köttfärssås, tjockpannkaka, korvstroganoff, kycklingsallad osv., det duger inte. Jag vill lära mig göra köttgrytor fiskrätter, pastasåser osv. Laga vanlig mat.

Reda ut jobbsituationen. Skaffa ett jobb eller söka någon typ av utbildning.

Börja spara pengar. Jag får inte mycket varje månad, men jag tänker börja få bättre ordning på min ekonomi. Jag tänker bestämma i förväg hur mycket som ska sparas, hur mycket som ska gå till räkningar och hur mycket som är pengar som kan läggas på annat. Man har ju egentligen ingen koll på vad pengarna försvinner någonstans, men det tänker jag få nu. Jag tänker göra mitt bästa med det jag får.

Sedan så händer det saker hela tiden, saker förändras och mål kommer och går. Man kommer på saker som behöver ändras, eller saker som är bra som de är. Det är därför det är mål och inte löften. Man ska inte lova sådant som man inte kan hålla. Är man inte säker, så ska man inte kalla det ett löfte. Det enda jag kan lova, är att göra mitt bästa och försöka vara en sådan bra person som jag kan.


(Bilderna kommer från juldagen. Ska lägga ut resten om någon dag)

Gott nytt år alla vänner, min kära familj och andra läsare!

You are everything

Vid tolv tiden ringde dörrklockan och jag studsar upp ur sängen. Ingen aning vem det är och vill ju inte öppna dörren i sovkläderna, så skyndar mig att hoppa i ett par mjukisbyxor och ett linne. Med håret stående åt alla håll, halvspringer jag till dörren och öppnar den. Där står en ynklig Andreas med skyhög feber och huttrar. Han kom in, hoppade i duschen och sedan direkt i säng. Han kommer förmodligen sova hela dagen, för han har legat med huvudvärk hela natten på jobbet. Stackars älskling! Skönt att han är hemma nu i alla fall, så jag kan pyssla om honom.

Nu ska jag fortsätta med mina serie-maratons. Har kollat ifatt på Greys Anatomy och gått vidare till Brothers and Sisters. Måste ringa Josse och fråga hur planerna ser ut inför imorgon. Då ska vi till Alnön och träffas alla i tjejgänget! Ska bli så kul!