Mål med 2017

 
Tycker att det är så satans skönt med ett nytt år och känner mig så taggad inför det. 2017 är året då det blev ordning. Det bara måste bli det. Ordning på allt, litet som stort, med mig, med hemmet, med jobb och studier, ekonomin, med att hålla kontakten med vänner.. Ordning och reda! Tänker börja med något smått och gå ett steg varje dag. Ett steg närmare ett liv med mindre kaos..
 
Jag tänker inte ha något nyårslöfte som innehåller vikt eller bantning eller träning eller något liknande. För att få ordning på mig själv är så mycket mer än det. Ta hand om mig själv, pyssla om mig själv. Något som jag är otroligt dålig på. Jag kommer ju i sista hand. Och tiden finns inte, jag hinner inte, jag orkar inte, jag bryr mig inte om mig. Men i år ska jag börja bry mig och tänker på samma sätt där. Börja smått och öka på allt eftersom. Jag får planera in lite tid för mig själv. En kväll med Emma, en dag med Hanna, en sovmorgon, en stund med en bok eller tidning. Bara någon stund ibland för att andas ut på egen hand, utan att ha mina små älsklingar slingrandes runt halsen.
 
Jag ska försöka dricka mer vatten istället för bara kaffe som det lätt blir. Jag behöver vatten, så att jag inte ska få njurstensanfall igen. Så fort jag missköter mig, sover dåligt, äter dåligt, dricker dåligt osv, så får jag som en varningssmärta där jag får ont vid njurstensanfall. Som en påminnelse..
 
Jag ska försöka ta tag i saker på en gång istället för att skjuta upp det. Det är ju så skönt när man får det gjort! Men gruvar mig länge.. Oftast för länge.. Hatar att behöva göra samtal till försäkringskassan, försäkringsbolag, arbetsförmedling mm.. Fixa uppgifter och papper till höger och vänster, svara på frågor osv. Oftast är det ju mycket lättare än man tror men gruvar mig ofta länge ändå. Helt i onödan. Så i år tänker jag säga som Hannah och Amanda i fredagspodden brukar säga: "The power of now!" och göra det direkt. Få det gjort och gå vidare. Så man inte hinner grubbla och gruva sig, bara göra. Här kommer en lista på skit som jag måste göra, så kan jag skriva när det är gjort:
 
  • Edvins dagispapper
  • Fixa nya uppgifter till försäkringskassan
  • Prata med försäkringsbolaget igen, om att ännu en gång få nya papper på Edvin för att han ska kunna bli helt försäkrad. Vi fick inte försäkra han som vanligt när han var bebis på grund av sin operation.
  • Köpa frimärken och skicka iväg de sista pinsamt sena julkorten.
  • Avsäga mig platsen i Företagsekonomi 2, då den börjar 1 månad innan Företagsekonomi 1 slutar.
  • Boka om Ines tandläkartid

Take me to church

 
När jag var på en tjejkväll några dagar efter jul, så pratade vi på och lyssnade på musik, åt chips med dip.. Den här låten kom på att några tjejer började sjunga med och en av tjejerna frågade om vi sett videon. Var bara någon som hade det.. Man liksom lallar med, sjunger med i refrängen när den dyker upp på radion utan att veta vad handlar om. Såg videon ikväll och fick ont i magen. Sjukt hur det är, att människor inte kan få leva med den de vill, inte ska kunna visa sin kärlek öppet. Att det ska vara så svårt att förstå att kärlek är exakt samma kärlek, även då personerna som älskar varann har samma kön. Det är ingen skillnad.
 
Och jag har även extemt svårt att förstå hur vissa tror att de har rätt att göra hemska saker mot människor bara för att de reagerar på deras liv, deras val, deras kärlek. Ingen har rätt att säga något om vem man älskar, det är ju ens egna val. Hatar när man hör hur människor blir utsatta för hot, misshandel, diskriminering på grund av att man är homosexuell. Vad är det för fel på folk, på samhället? Skrämmande att samhället ser ut som det gör, så hemskt att tänka att Ines och alla andra små ska växa upp i det. Skulle hon komma och berätta för mig då hon är äldre, att hon skaffat en flickvän, så skulle jag vara precis lika glad över det som om hon skulle haft en pojkvän. Man bara hoppas att framtiden ser annorlunda ut, att det ska vara mer jämställt och mindre diskriminering, men som det känns just nu så ökar det istället för minskar..

Kalasfunderingar..

Nu bara snurrar det när jag tänker på kalaset. På Ines födelsedag. Kan inte bestämma hur jag ska göra.. Ines fyller alltså år nästa fredag och hade tänkt ha "kalas" den eftermiddagen och ett barnkalas vid ett annat tillfälle, så det blir lugnare och roligare för barnen. Nu är det så att vi har stor familj och litet kök. Har precis insett det. Trodde att jag kunde lösa det, men får inte det att gå ihop. Hur 30 stycken ska få plats i vårt kök.. 30 stycken är ju en stor skolklass eller två fotbollslag med avbytare typ! I vårt lilla kök.. Förstår inte hur jag tänkte.
 
Min sista minuten-lösning är att försöka byta bort mitt lördagspass och ha en lång kalasdag på lördag med två kalastider. Ett förmiddagskalas och ett eftermiddagskalas. All tårta äts på den dagen, ingen tårta eller kalasande på fredagen. Att vi har en mysig hemmadag på fredagen, då vi äter något gott och umgås med Ines.. Och sedan kommer stora, tjocka släkten lite utspritt på lördagen och ingen behöver stresa hem från jobbet eller komma på kalas utan att ha ätit middag liksom. Alla får lite mer tid med Ines. ♥ Har nästan bestämt mig nu. Jag vet att det blir jobbigt att ringa runt till alla och ändra dag, men i slutändan tror jag att det blir bäst..