Att bajsa eller inte bajsa?
Idag har det varit en sådan dag då man inte får något gjort. Ines hade ont i magen hela dagen, på eftermiddagen släppte det i samband med en efterlängtad fylld blöja! Hon blir känslig och mammig då magen krånglar. Har knappt fått gå till köket ellet gått på toaletten idag, bara jag vänt mig om så har hon blivit ledsen. Så idag har vi kramats, hon har suttit i mitt knä, vi har legat på filten tillsammans, jag har burit runt med henne och så tog vi en skön långpromenad. Jag har knappt kunnat plocka undan disken, men jag släpper allt för henne om hon har en sådan dag.
Man trodde kanske att det var något som man bara sa, det där om att småbarnsföräldrar spenderar väldigt mycket tid på att tänka på och prata om bajs.. Men det är ju sant! Det är en av de första tankarna på morgonen då jag vaknat.. Har hon bajsat? Sedan följer tanken en hela dagen.. Man studerar och funderar, om de har ont eller är hård i magen. Är det något jag har ätit? Något hon har ätit som magen tyckte var jobbigt? Någon tand på G? Förkylning?.. Samma om hon är lös i magen. Sedan är nästa tanke vad man kan göra åt det.. Något jag kan göra annorlunda, något som jag kan göra för att underlätta för henne, någon mat jag kan undvika osv. Olika ställningar som hon bajsar bra i, massera på magen, cykla med benen osv.. Det värsta är väl kanske när man glömmer bort att kanske inte alla är särskilt intresserade av att höra om Ines bajs! Färg, konsistens och hur mycket liksom! Men man glömmer så lätt, eftersom den där lilla tjejen är den viktigaste personen i världen för mig och hennes bajs hör ju ihop med hur hon mår.
Nu ska jag inte skriva bajs en gång till, utan berätta lite om kvällen istället. Ikväll hade vi främmande av mamma och pappa! Ines blev glad av vårt finfrämmande, fick även visa upp sin fina mössa som hennes farmor virkat till henne. Ska knäppa lite fler kort på henne i den någon dag, för den är ju så söt! ♥ Är roligt att se hur glad Ines blir när det kommer någon och hälsar på. Igår var Andreas syster och mamma över en sväng och busögnen glittrade på lilla fröken då också. Har blivit lite mer rutiner här hemma nu, så vill man träffa Ines en vardag så måste man komma på eftermiddagen eller tidig kväll, för vid halv 8 börjar man märka på henne att hon är trött. Då vill hon hoppa i pyjamasen, krypa ned i sängen med mig och amma lite innan det är dags att sova för natten. Så nu ligger Ines och sover i vaggan och Andreas ligger och småsnarkar i sängen. Nu tror jag det är dags för mig att krypa ned bredvid honom och sova några timmar, innan Ines vaknar och vill äta lite till.