Vårt lill-hjärta håller på att gå in i en ny utvecklingsfas just nu och humöret går upp och ned hela tiden. Hon är oftast glad hemma med mig på dagarna. Lite gnäll när magen bråkar, ibland när det är riktigt kämpigt gråter hon mycket. Hon hade några dagar förra veckan, då hon inte kunde bajsa och då var det så synd om henne. Sedan det löste sig har hon varit nöjdare.. Med oss i alla fall. När vi får främmande är det annat. Familjen saknar Ines och kommer för att hälsa på. Nu, när hon är kinkigare genom att hon är i den här fasen, så räcker det ibland att någon annan kollar på henne för att hon ska bli ledsen och gömma ansiktet mot ens axel!
Annars är det mycket som händer med hennes utveckling just nu, men det blir ju så när de går igenom en fas. Hon greppar tag i saker och fladdrar runt med dem och stoppar dem sedan i munnen. De flesta av hennes nallar och snuttisar är ständigt blöta, eftersom hon testat snutta på dem. Hon smakar och tussar på allt, på ens händer om hon kan. På sina kläder, på sina händer. Hon håller i nappen när hon har den i munnen och liksom trycker på den, drar ut den, smaskar på den. Hon är så aktiv, slänger runt med kroppen och har ett himla spring i benen! Är svårt att byta om och byta blöja, för hon sprattlar och liksom nyper fast bodyn när den är halvvägs på, så man får lirka lös den. Man leker och busar med henne hela dagarna.
Tänk att man redan märker av det där med att man ska jämföra hur långt man kommit i utvecklingen, vad de kan och inte kan göra. Hon är bara 14,5 vecka. Såg att Isabella Löwengrip skrev igår, att deras lillgrabb kan sitta själv i några sekunder. Läser i texten som jag klistrar in nedan, att de kan börja försöka krypa i den här fasen. Tjejer som jag känner med barn i liknande ålder, frågar om utveckling osv. Egentligen är det onödigt att jämföra, för alla barn är ju olika, men ändå kan man inte sluta. Det är både intressant och helt onödigt på samma gång! Så länge man inte jämför sitt barn och känner sig stressad över att de inte kan samma saker.
SPRÅNG 4
Mellan 14 och 17 veckor gammalt börjar nästa period, då barnet är i stort behov av tröst och närhet. Från och med nu är klängperioderna längre än tidigare. Just den här perioden kan vara i fem-sex veckor, men kan också vara så kort som en vecka.
Vid det fjärde språnget, när barnet är ungefär 18-20 veckor, träder den in i det som Hetty van Rijt och Frans X Plooij kallar händelsevärlden. Då lär sig barnet att göra en kedja av saker. Tidigare, vid 12 veckor, kunde barnet gripa om en skallra, punkt slut. Nu kan barnet gripa om skallran, skaka den, vända den, titta på den och stoppa den i munnen. Att göra sådana händelsekedjor verkar kanske enkelt, men är ganska komplicerat. Efter den här fasen, kan hon göra saker som kombinerar synen, hörseln, känseln, luktsinnet och smaksinnet.
Barnets ljud börjar bli mer nyansrika och sammansatta. Nu kan man få höra ljud som låter som ”mamma” och ”pappa”. En annan viktig upptäckt för barnet är att saker finns fast de inte syns. Dags för kurragömmalekar!
Vid den här åldern börjar många träna på att krypa och att vända sig. Barnet gillar också att undersöka föremål med händerna. Det skakar, vänder och bankar, luktar, smakar och biter o allt son kommer i dess väg. En del är mycket förtjusta i musik.
När den här fasen är förbi kommer ditt barn kunna fler saker. Man kan se att barnet kan gå ifrån att sova till att helt plötsligt leka aktivt igen. Barnet missar sällan leksaker som hon försöker ta. Barnet försöker ta mammans eller pappans hand till sin mun. Barnet leker med leksaker och slår dem mot bordsskivan. Barnet blickar ut över rummet för att få syn på sin mamma eller pappa. Barnet reagerar när hon ser sin spegelbild och reagerar på sitt namn. Barnet använer mer konsonanter i sina ljud. Barnet vänder sig bort från bröstet då hon ätit färdigt.
