Svart kaffe och nötchoklad

Tisdag morgon, Ines sover skönt i vagnen och jag sitter med en stor kopp svart kaffe i handen. Det har varit en evighetslång natt då Ines vaknat och vägrat somna om. Och när hon väl somnade om någon timme senare, så dröjde det inte länge innan hon vaknade igen. Och igen. Kände mig så nöjd igår runt halv 8, då hon somnade i sin egen säng efter bara några minuter. Vi hade varit i Harmånger och lekt med Emma och barnen. Vi var till fotbollsplanen och kikade när Liam spelade lite fotboll med Emma, samtidigt som Elsa blåste sopbubblor och Ines kollade intresserat på allting. Hon älskar ju att träffa andra barn och kika på vad de gör. Gärna leka med dem om hon får. ♥ Jag blev även bjuden på middag och vi hann med lite skitsnack över en kopp kaffe innan vi gick till fotbollsplanen. En perfekt eftermiddag.
 
Ines sov ovanligt bra i vagnen igår, två långa sovstunder på 1,5 - 2 timmar! Var länge sedan hon hade en riktig styrnatt då hon inte vill sova. Andreas skulle upp och jobba tidigt imorse. Eller ungefär samma tid som vi tjejer brukar kliva upp annars också, men han har inte vänt tillbaka dygnet än sedan semestern så han var redan trött. När Ines vaknar och inte vill sova, gör hon allt för att hålla sig vaken. Kastar nappen så fort hon får chansen och kastar snuttisen åt andra hållet, gör cirkuskonster i ens famn om man försöker hålla i henne. Pratar som aldrig förr, högt och mycket. Försöker få kontakt med Andreas i sängen, ropar åt honom, hoppar upp och ned i min famn. Skrattar, gråter, gosar med snuttisen men kommer på att hon ju faktiskt skulle vara vaken. Somnar nästan till, men slänger sig istället och spottar än en gång ut nappen som flyger in under vår säng. Man testar bädda ned henne i sin säng, går väl bra i några minuter, sedan står hon där på knä och trummar på spjälorna, överförtjust. Bökar runt i mörkret och ropar igen, pratar och viskar. Man testar lägga henne i vår säng och hon attackerar Andreas direkt. Börjar dra han i skägget och försöker klättra upp på honom för att busa. Kryper iväg, man försöker hålla i henne och hon skriker till av frustration. Man bäddar ned henne intill sig igen, tänker att hon kanske kan amma lite, hon gör det men fortsätter bara busa.. Tröttsamt, man blir så trött då hon är så pigg, men samtidigt så är hon ju så fantastiskt charmig när hon håller på och kramas, bökar runt där mellan oss. Jag minns inte ens när hon somnade, någon gång i natt. Sedan har hon vaknat till flera gånger under natten också. Kanske är de nya gaddarna som man börjar se skymten av genom tandköttet som spökar. Eller så var det magen som bråkade lite.. Känner på mig att det här bara första av många koppar kaffe idag!
 

Kommentera här: