For the first time

Imorgon ska jag och väldigt många andra på begravning. Det blir min absolut första.. Det är konstigt ibland hur livet kan förändras, hur saker kan hända så snabbt. Ett ögonblick senare är allt annorlunda.

Jag vet inte vad som väntar imorgon. En stor gemensam sorg och saknad efter en underbar människa kommer fylla kyrkan. Många tårar. Fina ord om en fantastisk person som togs ifrån sin familj och sina vänner på tok för tidigt! Människor i mörka kläder, tunga sinnen. Mycket känslor innanför kyrkans väggar. Blommor och musik.

Det är var jag tror, men har som sagt aldrig varit på en begravning. En sak är i alla fall säker. Linda är otroligt älskad och saknad. Jag tror det kommer vara jobbigast att se alla nära och kära vara ledsna. Både min och Andreas familj kommer ju vara där, eftersom vi är släkt med henne och Andreas familj är väldigt goda vänner med henne och hennes man.

Jag vet inte ens hur det går till, en begravning alltså. Vad man förväntas göra, vad man ska ha på sig.. Jag hoppas det kommer dröja länge innan jag ska behöva gå på en begravning igen. När man blir omskakad av en sådan händelse, så kommer man på att man ska vara lycklig och tacksam över allt man har. Sin familj, sin älskling, sina vänner. Att man ska visa hur mycket de betyder, att man ska uppskatta allt livet har att erbjuda - både motgångar och framgångar. Det hör livet till! Så länge man har människor man älskar och litar på runt omkring sig, så klarar man allt..

Kommentera här: